Januari – den skrala kassans månad.

Ja, jag har insett att jag måste spara pengar i år. Så, över årets första semla på Sturekatten (god!) förra söndagen, fick jag spartips av Spararen och redigeringsdemonen Victor Gustafsson. Sen fick vi feeling och gick på loppis.

Victor sa att jag måste börja jobba matlåda. Jag hyser väl, som många andra, någon slags hatkärlek till matlådor. När man var liten och det skulle “tas med” mat, var det som bekant oftast i utflykts-, frilufts- och idrottssammanhang, vilket ju är positivt betingat i sig. Saken blev inte sämre av att de där plastbyttorna i mitt fall ofta innehöll mammas pannkakor med sylt, fruktsallad, eller den absoluta vinterfavoriten: tekakor med smör och hushållsost och tillhörande termos med varm choklad. Det hörde givetvis till att kränga ner mackan i muggen så att det sedan flöt omkring blöta brödbitar och smältande ost. En sann delikatess! Hade man otur fick man med sig någon limpmacka med prickigkorv, vilket i och för sig är gott det med. Speciellt utomhus.

Sedan kom tiden då man själv skulle stå för sin matsäck/matlåda. Då fick lådan med ens en mer negativ konnotation; någonting krångligt, pliktfyllt och halvdant. Under mina fyra år som student åt jag medhavd lunch vid ytterst få tillfällen. Detta berodde på någon/en kombination av följande anledningar:

  1. Jag var oftast inte i skolan så länge och kunde lika gärna äta hemma.
  2. Jag hade varit ute kvällen innan.
  3. Jag hade inte “hunnit” fixa låda.
  4. Jag var inte i skolan varje dag.
  5. Jag åt i borgen, eller någon annanstans.
  6. Jag avskydde det överfulla “lunchrummet” på SOL.

När man kommer in i Absalonhuset så känns det som att man stiger in i en värmestuga. Tegelväggar, dålig luft, microvågspling och lukt av uppvärmda linssoppor. Överallt sitter och står studenter och äter ur sina plastlådor eller köar till de igengrodda microvågsugnarna, för platser att sitta ned på finns det inte så många av eftersom det här egentligen är en entré i anslutning till ett litet microrum. Nej, då gick jag hellre vidare upp till cafét, köpte en “liten” kaffe (fastän vi alltid tog en stor *ägda*) och en fralla. Eller så gick jag till borgen. Där, tre och en halv trappa upp precis utanför Studentaftons expedition, finns ett litet kök som delas med några andra aktiva. Där kunde jag i lugn och ro kunde fixa och trixa med lunch och mellanmål. Ha pålägg och fil i kylen och flingor i skafferiet och sådär (och ha öl på kylning till kvällarna). Mitt andra hem. Och på första våning i borgen ligger ju trots allt Tengan, som nog fick ta emot en lite väl stor del av mitt totalbelopp hos CSN. Vilket sidospår. Hur som helst, det här med lunchlådor tog alltså aldrig riktigt fäste hos mig.

Nu har jag alltså lovat Victor att ha med mig lunch till jobbet varje dag (förutom när jag har lunchträffar inplanerade, eller då jag är och jobbar på annan ort). Och det har jag faktiskt hållit sedan semlan! Förutom en dag. Då blev det givetvis såhär:

bild-5
BIBIMBAP FRÅN ITAMAE SUSHI, ODENPLAN

Kring mitt jobb (som ligger på Odenplan) har jag tre lunchställen som jag varvar mellan:

  • Itamae Sushi, Odengatan. Jag älskar Bibimbap. Det finns säkert de som vill diskutera äktheten i just den här bibben (t.ex. avsaknaden av ägg), men jag gillar den! Ber alltid om extra sås, som ni ser. Det måste finnas lite dynamit i det hela.
  • Fiesta Deli, Upplandsgatan. Grymt ställe och mycket prisvärt. Här har de en räksallad med västerbotten som, efter att man varsamt har kastat ägghalvorna i sopen, är den bästa räksalladen i stan. De har även en såndäringa asiatisk biffsallad som är micke, micke fin!
  • Goji & Bönan, Norrtullsgatan. Vårt stammisställe. Goda lunchsallader, men snudd på för dyrt.

Har ni fler tips på bra lunchställen i dessa krokar, till mina “finluncher”? (Obs! Har testat och uteslutit Blåbär, Primo, Bankomat, Ramen-Ki Mama, Tranan, Veno Sushi, m.fl.) Om inte så håller jag mig till de ovan nämnda, och framförallt till mina lunchlådor. Idag hade jag med mig stroganoff. Det var gott, men kanske att den blir ännu godare om jag sätter mig utomhus istället, och därmed snor tillbaka det där göttiga med matsäck som fanns när man var liten? Kanske struntar jag i morgon bitti att ta med den nu förberedda lådan med chilirester, och gör mig en termos O’boy och en ostmacka istället. Sätter mig ute i snön och doppar loss utav bara fan. Det är ju faktiskt en riktigt bra idé.

Ni kan få en bild på semlan också, som ett minne av min sista utsvävning innan #Matlåda13.

bild-6