Hej!

Ikväll blev det en sallad. ”Sallad”. Jag tycker att det låter så himla tråkigt. Svenskans tråkigaste ord, till och med? Det klingar som en pliktskyldig orreforsskål med isbergsallad, gurka och tomat. Således blir det lite av ett… stopword för mig när någon föreslår ”en sallad”. Vilket ju är dumt.

För kvällens sallad var god. Jag snabbkokade lite matvete, sojabönor och röda linser och blandade med mangold, spenat, ärtskott, lök, avokado, hyvlade rädisor och betor (som fick några minuter i ugnen). Ringlade över olivolja, en halv lime, pyttelite honung och salt och peppar. Gott!

En annan sak med ordet ”sallad” är att det ofta gör mig lite… nervös. Nervös att det inte ska vara matigt nog, att den ska ta slut och jag inte är mätt. Därför tar jag ofta i lite i överkant. Idag hade jag i både linser, matvete, avokado, sojabönor, betor och hackade valnötter. Hade jag haft någon god ost hemma hade jag säkert haft på det också. 

Ni fattar. Jag orkade inte ens äta upp min tallrik.