Förra veckan hade jag samlat lite favoriter på en middag på Un Poco på Östermalm. När man är sådär många är det ju lite knixigt att hitta bra ställen så vi hade gjort grundlig research och hamnade här. Fin lokal. God mat. Men… jag var inte impad av servicen.

1. Vi hade bokat deras chambre separée för att kunna prata ordentligt (var liksom själva utgångspunkten för val av restaurang) och när vi kom dit fick vi ändå bord i den bullriga restaurangen? Så sopigt ärligt talat. 

2. Personalen stressade oss såååååååå. Hela tiden “nu måste jag ta in den och den rätten”, “kan jag ta in notan åt er nu?”, “vill ni ha dessert? Ni vet att ni inte har bordet mer än en halvtimme till?”. Seriöst irriterande om man sen får en nota på tio laxar.

3. De fyllde på våra glas som om det vore öppen bar? Trevligt, men vi hade ingenting att säga till om (även de som inte ville ha fick) och sen kom ju notan på fem miljoner glas prosecco.

Men maten då? Jodå. Först fick vi diverse smårätter som var goda. Nån tonfisk och nån råbiff och lite chark osv. Trevligt. Sen kom stora fat med tre olika pastor. Mysigt att dela tycker jag!

Risotto med… sparris tryffel och citron?

Ravioli med salvia, ricotta och brynt smör. God men för söt.

Ur bild: en tryffelpasta som var min favorit men smakade typ likadant som risotton.

Kvinnor och pasta = best things in life ärligt talat?

Sen gick vi till Vassa Eggen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

AlphaOmega Captcha Classica  –  Enter Security Code